ovanlig..
är det såhär de ska bli nu! ett inlägg per vecka? nej jag ska försöka komma ihåg att kika in oftare. hehe
Har haft en otroligt ovanlig vecka..
mycket oväntat som har hänt, och jag känner knappt igen mig själv längre.
det är sjukt, när man kommer på sig själv att fråga - vem är jag egentligen?
träffat nya personer, som gjort intryck på en på engång. upplevt saker som inte hör till det vanliga.
Spenderat många många timmar i Lastbilen med Ullis, eller många nätter kanske man kan säga, det är stunder som gör mig lycklig och jag överväger nästan själv att bli lastbilsChaffis!
det är fredag, jag har precis varit ute med Voffen på en härlig promenad.
Ska hem till släktingar på middag till kvällen och sen får vi se, antingen myskväll eller party.. våg ni vet, kan aldrig bestämma sig!
tjingeling så länge!
ansvar!
sitter hos mina föräldrar och försöker lära mig allt dehär med internetbank, betala räkningar och digipasser.. ännu mera vuxenpoäng till mig!:P
dagarna rullar på alldeles förfort, känns som jag knappt hinner få någonting gjort..
umgås med folk som får mig att må bra, och försöker göra något vettigt av varje dag :)
jag får uppdatera er mer detaljerat senare! måste kila.
peace
dammar av, och ger bloggen en chans till.
känner att jag måste skriva av mig lite, så varför inte damma av gamla bloggen lite och ge mig på det igen?
mycket har hänt sen jag sisst skrev här, hela mitt liv har ändrats och det till det bättre!
jag bor numera i en fantastisk lägenhet i Tullinge, har kapat många band med folk i tumba som inte gav mig mer än huvudvärk och ångest.
och allt är påväg uppåt i mitt liv just nu!
2012 är här, och jag hoppas det ska vara ett år fullt av möjligheter och glädje för mig och mina vänner.
2011 gav mig så mycket, afrikaresa, studenten, många andra resor, minnen, kärlek, glädje.. sorg.. förlorat två hundar, vänner har kommit och gått.. sjukhusvistelser, hjärnhinneinflammation, jobb, lägenhet (ja vuxenpoängen bara ramlar in!) ..och sååå mycket mer som jag inte tänker ta upp här;)
Men för första gången i mitt liv kan jag säga att jag helt står på mina egna ben, och jag klarar mig själv.
jag har kommit långt i resan bort från allt gammalt, men är ändå nånstans glad att ryggsäcken är tung.. upplevelser som minnen som stärker mig, ja ni vet - det som inte dödar härdar sägs det ju, och jag börjar förstå inebörden med det nu.
Jag har lärt mig så mycket, och allt gör mig till den jag är idag!
räkna inte med att jag ska uppdatera varje dag, det är jag alldeles för upptagen för!;) höhö..
nej men jag skriver när det känns rätt, så ta hand om er.
Peace
